Beklagar, låter så kallt...
Jag kände henne inte och vet bara hur hon såg ut. Men endå berörs man så då något sånt händer, tänk på alla som var där, alla nära och hennes liv var ju inte nära på full levt ennu. Hon hadde inte länge kvar tills hon skulle gå ut gymnasiet och hennes liv skull börja påriktigt...Stackars dem som var där och bevittnade allt, de kommer aldrig kunna glömma det där de måste bara försöka leva vidare med det. Önskar jag kunde sända styrka till er alla som mist en nära...
Råddigt inlägg, råddig dag...
Råddigt inlägg, råddig dag...
Kommentarer
Trackback